Bilolycka.. inte alltid det blir rätt i tidningen..

Kom idag fram till en Olycka med en lätt lastbil/skåpbil som kört in i räcket och använt det som en ramp för att hoppa upp och lägga sig på sidan i mötande körfält..

Ibland kan det gå fel..

Då jag kom fram som nummer 2 började huvudet genast spinna på vad man lärt sig under utbildningen på Edströmska där man gick Vuxenutbildningen till Yrkesförare.

Gick direkt fram och såg att lastbilsföraren före mig hade klättrat upp på sidan av skåpbilen och börjat hjälpa föraren ur.
Bara av min reaktion så börja jag tänka L-ABC, livsfarligt läge - ingen bränsle ran ifrån bilen och föraren kunde med lite hjälp klättra ur bilen dvs inga andnings problem och kanske skadat men lite adrenalin håller honom igång tills ambulans är på plats.
Så nästa steg var 112. När samtalat var klart var det bara ställa sig vid sidan och vänta.
Medans jag vänta så var mitt nästa steg att ringa mitt åkeri för att stoppa alla Lastbilar ifrån åkeriet som eventuellt skulle vara på ingående så dom inte också fastar i någon kö.
Bärgaren var först på plats av en slump sedan kom Polis, Brandbil och Ambulansen sedan efter en liten stund kom den bärgare som fick ta med sig bilen senare därifrån.

Föraren var ganska omtöknad efter en ganska kraftig krockkudde i ansiktet och blödde lätt i ansiktet.
Enligt föraren så skulle han bara svara telefonen som ringde.. sedan att vägen är felbyggd som uppgjord för fler olyckor där en sekund ur fokus på vägen lätt kan lägga dig på sidan med ansiktet intryckt av en krockkudde.

Så var den olyckan fixad men var dag ser man räcket som folk råkar ta i och detta var bara en tidsfråga att det skulle hända.. Men det finns väl inget intresse att fixa något man borde sett ifrån början men det var väl någon nybörjare som tyckte det var kul med att bygga en olyckplats med ramp istället för en fungerande väg..

Som lastbilsförare så var detta min andra olycka jag kom fram som nummer 1-2 till olycksplatsen och det bara på 8 månader så det lär ju hända fler gånger och det är bara skönt att veta att man reagerar korrekt och inte bara tänker på att man måste fram såsom lastbilen efter mig försökte sig på en omkörning av dom 2 lastbilar som stod på plats trots väldigt lite utrymme samt idioten som faktiskt pressade sig förbi med bil och släp. Någon måtta får det vara med stressen att saker ska fram, ska ju inte behöva orsaka en olycka till.

Kör försiktigt nu och ses på vägen..

Manligt??

Åkte hem idag ifrån plugget då jag inte mådde nå bra... tror jag grubblar lite mycket över min son Theo Persson..

känner mig lite smått orolig över att få träffa honom igen eller om exet kommer hitta på något som gör att det inte blir av.. saknar honom så man mår dåligt och går med massa fjärilar i magen.. det går bra om det är en liten stund men dt har en tendens att bygga upp oron i kroppen inför fredag så kommer nog inte vara på 100% denna kvarvarande vecka..

Är det manligt att kunna erkänna att man saknar honom så det gör ont? eller ska man svälja allt och begrava det långt inne i sig själv och hoppas att det aldrig hittar ut.. vad vet jag..

Det enda jag är säker på är att jag saknar honom så pass att jag inte kan sätta ord för känslan...

Hade en timmes terapi timme på träningen igår med F96 tjejerna jag tränar och det finns mycket känslor i dom efter en massa krångel som ligger i vissa fall flera år tillbaka och som kulminerade under deras resa till göteborg nu vilket satt mig i en sitts att hjälpa dom vidare inom basketten men också vidare att utvecklas som människa och hur man hanterar saker som händer omkring sig..

Man lär sig otroligt mycket av dessa tjejer dock så när man ser unga människor som vill så mycket bara någon kan ställa upp och hjälpa dom ta sig dit dom vill i livet då saknar man Theo än mer.. att jag inte kan göra samma sak just nu för honom.. just den åldern han är i händer det så mycket.. många intressen som startas kring lågstadie åldern ligger till grund för vem han kommer vara när han blir stor och då är det så viktigt att man finns där och hjälper honom hitta sig själv..

Jag vet att han behöver mig annars kommer han alltid vara ett kluvet barn som inte vet vad som är vad i livet och jag hoppas att jag kan rädda honom ifrån att hamna i ingemansland.. han har alltid varit nyfiken på livet och alltid med ett leende har man träffat honom.. hoppas han alltid går vidare i sitt liv med den inställningen då det alltid kommer finnas en dörr för honom att gå vidare igenom i så fall..

Var inte rädda för att visa känslor till dom omkring er man vet aldrig vad morgondagen för med sig... även om det är svårt så se varje dag som en utmaning att bli bättre.. bättre på att vara dig själv..