Manligt??

Åkte hem idag ifrån plugget då jag inte mådde nå bra... tror jag grubblar lite mycket över min son Theo Persson..

känner mig lite smått orolig över att få träffa honom igen eller om exet kommer hitta på något som gör att det inte blir av.. saknar honom så man mår dåligt och går med massa fjärilar i magen.. det går bra om det är en liten stund men dt har en tendens att bygga upp oron i kroppen inför fredag så kommer nog inte vara på 100% denna kvarvarande vecka..

Är det manligt att kunna erkänna att man saknar honom så det gör ont? eller ska man svälja allt och begrava det långt inne i sig själv och hoppas att det aldrig hittar ut.. vad vet jag..

Det enda jag är säker på är att jag saknar honom så pass att jag inte kan sätta ord för känslan...

Hade en timmes terapi timme på träningen igår med F96 tjejerna jag tränar och det finns mycket känslor i dom efter en massa krångel som ligger i vissa fall flera år tillbaka och som kulminerade under deras resa till göteborg nu vilket satt mig i en sitts att hjälpa dom vidare inom basketten men också vidare att utvecklas som människa och hur man hanterar saker som händer omkring sig..

Man lär sig otroligt mycket av dessa tjejer dock så när man ser unga människor som vill så mycket bara någon kan ställa upp och hjälpa dom ta sig dit dom vill i livet då saknar man Theo än mer.. att jag inte kan göra samma sak just nu för honom.. just den åldern han är i händer det så mycket.. många intressen som startas kring lågstadie åldern ligger till grund för vem han kommer vara när han blir stor och då är det så viktigt att man finns där och hjälper honom hitta sig själv..

Jag vet att han behöver mig annars kommer han alltid vara ett kluvet barn som inte vet vad som är vad i livet och jag hoppas att jag kan rädda honom ifrån att hamna i ingemansland.. han har alltid varit nyfiken på livet och alltid med ett leende har man träffat honom.. hoppas han alltid går vidare i sitt liv med den inställningen då det alltid kommer finnas en dörr för honom att gå vidare igenom i så fall..

Var inte rädda för att visa känslor till dom omkring er man vet aldrig vad morgondagen för med sig... även om det är svårt så se varje dag som en utmaning att bli bättre.. bättre på att vara dig själv..